and we all float on okay.

Fast blev jag när jag hörde de första tonerna till This is who I am. Hade väl en liten kändiscrush då med. Sedan lugnade det ner sig. Astronaut var bra. Men nu när han är så på tapeten igen är jag mer förälskad än någonsin! Ignore This har spelats om och om och om igen i min iPod, till och från skolan i princip varje dag. Och jag tröttnar aldrig! Hittar nya favoriter hela tiden. 4 o'clock, I'm so happy, Part of it. Och så vidare. Han är fantastisk, herr Al Fakir och en dag ska vi gifta oss, tänkte jag.

Inatt drömde jag att jag träffade Kate Winslet. Som jag nog har nämnt innan är hon min favorit bland de kvinnliga skådisarna. I drömmen var hon vacker (självklart), rolig och trevlig. Dessutom kunde jag prata perfekt brittisk engelska med henne, så jag kände mig självsäker. Åh Kate. Jag älskar henne.

Det finns vissa skådespelare man antingen hatar eller älskar. Jag har fortfarande inte bestämt mig för i vilken kategori Jack Black hamnar för mig, men jag tror det blir den sistnämnda. Förut vet jag att jag absolut inte klarade av honom, när jag såg High Fidelity första gången till exempel, men nu tror jag att jag har accepterat hans stil, så att säga.

I School of Rock är han utan tvekan fantastisk. Likaså i The Holiday. Han är ett musikaliskt geni, annat kan man inte säga. Som skådis, vet ej. Jag tror mest att han är sig själv, hela tiden. Det känns så. Och egentligen är det kanske vad som gör en bra aktör? Eller?

Eftersom The Holiday är en av de finaste filmerna jag vet och eftersom Kate Winslet är min favoritskådespelerska får det bli en bild därifrån.