and we all float on okay.

Emilie och jag kliver av tunnelbanan, hon ber mig blunda och leder upp mig på ett öppet "torg". Ställer mig i perfekt position och ber mig öppna ögonen.

Eiffeltornet. Det står där framför mig, in all its glory. Det ögonblicket, när ögonen tårades för att det var så jäkla mäktigt. Det glömmer jag inte på länge.