and we all float on okay.

Mitt ex har gått och blivit modell i London och om två dagar är jag färdigutbildad frisör.

Annars är allt som vanligt, jag har verkligen sugiga kompisar.

Tjo!

Att ett "Hur mår du?" från Barcelona kan få mig att må bättre än tidigare, det säger en del. Känner mig fjantig, men fan vad jag trivs.

Efter en svacka på två månader är det dags igen. Jag bara känner det, det är nu livet fortsätter. Och fyfan vad det går undan. Om två veckor och två dagar är det allvar. Teoriprov följt av två dagars praktiskt prov. Sen är det över. 2 september skålar vi i bubbel och trillar ut från Leep för sista gången.

Så. jäkla. underbart.

Vad händer sen? Är det någon som vet? Inte jag iallafall, och jäkligt fantastiskt är det med. Jag kan försvinna vart jag vill.

Men först har vi Festivaldax att se fram emot, Malmöfestivalen, en pojke att längta efter och vänner att mysa med. Idag känner jag att livet är underbart.

I morgon vinkar vi av Carro för ytterligare nio månader over seas. Det känns fan värre denna gången. Min Carro.

Frank kutar runt som den galning han är, jag ligger i sängen i bh och uppknäppta jeans. Är inte livet underbart ibland? En puss med mild sås på detta, tack!